this is me, deal with it.

Jag är Natasha Haywoth, även kallad Lou
.. här har ni mig och jag visar mig som den jag är ..

Jag är summan av alla människor, händelser, erfarenheter
och alla ödets nycker som har kommit i min väg
- ett hopkok av allt du kan tänka dig och lite till

Jag är en miljöstuderande fjant som egentligen är ganska cool
.. föddes i Skåne – växte upp i Västerås – skapar framtid i Uppsala ..
alternativ, kreativ, hönsmamma, vegetarian och vän

Jag är ganska naiv, ärlig, smart, korkad
snäll, egocentrerad, modig, kärleksfull
skör, stark och faktiskt ganska bra.

Jag är en förvirrad realist som är full av tvivel
som tycker om mat, alkohol, katter, musik, konst och människor
just nu är jag dessutom hungrig, ensam och faktiskt rätt söt

YouTube Preview Image

Tack för mig
vem är du

tidsperspektivet

I ögonvrån rör sig tidens visare från Domkyrkans topp:
sekund för sekund räknar de ner mot nya utmaningar;
skyndar sig, likt människorna på gatan under mig,
mot en ny timme med nya perspektiv;
stressar förbi nuet och in i framtiden bara för att upptäcka att de,
i sin iver mot nya bedrifter, rusat förbi en stor del av livet.
Tricket till att ta vara på tiden är att vända den ryggen,
vrida blicken från klockan och finna en plats precis bredvid där tiden ibland kan stå helt stilla:
ge ögonen tid att hitta alla detaljerna i trädkronornas skiftande färger från grönt till guld;
långsamt fylla lungorna om och om igen med doften av fuktig asfalt och friskt gräs som
morgonens regn lockat fram;

låta den varma vinden smeka huden och mjuka upp ett ansikte där tiden satt sina spår;
känna hur stressen sakta rinner av när löftet om en solig dag blir verklighet inför mina ögon och
morgonsolens betryggande strålar sakta stillar kroppens begär på d-vitamin.
Bortom Folkhögskolans tak tycks det som om solen samlar mod,
gnuggar sömnen ur ögonen och låter sina första försiktiga strålar tillta i styrka
och försiktigt strila genom de tunna molnen.
Ljuset landar mjukt på stadens tak, letar sig sedan vidare ner längs stammar och grenar:
reflekteras som hastigast i Svartåns bruna vatten och råkar blända en pensionär som i sakta mak
promenerar upp för Biskopsgatan;

fortsätter upp för stentrappan som slingrar sig mot den ännu grönskande utsikten ovanför stadens trafik;
lyser upp minnesstenarnas poetiska budskap och glittrar till i vattendroppen
som fångats i daggkåpas veckade rosettblad;

snuddar vid och värmer min kind för att tillslut landa i naturens stillsamma förberedelser inför hösten.
I snåren intill berghällen, i toppen på trappan mot Djäkneberget,
flockas vårens fågelungar, som redan vuxit sig stora, och äter sig feta inför sin långa resa.
De vittnar, med sina runda magar och ivrigt kvittrande röster,
om att tiden fortsätter runtomkring oss:
hösten står för dörren och naturen saktar in;
smådjur och växter drar sig tillbaka i takt med att solens strålar visar sig allt mer sällan,
tar ett djupt andetag och gör sig sakta redo för en stillsam vila tills tiden uppmanar solen
att återvända för locka fram dem igen.
Trots att naturen ovillkorligt tvingas sakta in så verkar den,
tillsynes outtröttliga, stressen i ögonen på människorna under mig stå opåverkad.
Adrenalinet fortsätter att pumpa runt i kropparna på gatan nedanför,
blockerar människornas synfält så att den rodnande skönheten från en gryende morgon går förlorad:
doften från den våta asfalten och friskt grönt gräs hinner aldrig nå deras sinnen innan de rusat förbi;
ljudet från vårens nu feta fågelungar som kvittrar förmår inte bryta genom bruset från de överbelastade 3G-nätet som blockerar människornas öron;
morgonsolens strålar fastnar i solglasögon och avfärdas med kepsar redan innan den har fått en chans
att mjuka upp ansikten där tiden satt sina spår.
De skyndar upp och ner för gatan, omedvetna om skönheten och stillheten omkring dem
– likt panikslagna robotar, avskärmade från världen och ivrigt påhejade av den ännu varma vinden
som för med sig ett klämtande faktum från Domkyrkan om att ännu en timme gått förlorad ur vardagen.

nytt kapitel i psalmboken

31 augusti, två veckor in på de gymnasieår som kommer bli mitt sista. Ett upplopp mot frihet , kvävande ansvar och nya utmaningar. Jag finner styrka i individuell skönhet, minnen och ännu outforskade territorium. Trots att tryggheten sprider sig till kartans alla hörn så är kärleken fortfarande kvar och vi känner på varandras puls med lagom mellanrum.

Kvalitet framför Kvantitet
Och även fast dagarna nu ser ut precis som dom gjorde innan sommaren är ingenting sig längre likt, varken jag – du – eller dom är längre sig lika. Någonting är förändrat och jag ser inte saker på samma sätt längre, jag har fått nytt perspektiv och en jävla massa tålamod!
Dessutom ett deltidsjobb, fjärilar i magen samt ny musiksmak.
Jag törstar efter kunskap och äter mig mätt på framtidsplaner.
Det är som dom säger:
” allting förändras”
och jag njuter
medan allt för en gångs skull
blir precis som jag tänkt mig.
31 augusti, 282 dagar kvar, en ny tid börjar nu, kom igen, jag är så jävla redo!
_________________________

som en eld i alla ådror

Men dom som tror att kärlek och älska är någonting,
som är höjt över allting, någonting överjordiskt och fantastiskt,
dom har fel; det är någonting som två människor gör och känner tillsammans,
och där är så mycket människa i det så att varken kärlek eller älska
är tillräckligt bra ord för att beskriva vad det är.

__________________

 Annars i veckotidningar och på film
så är det bara bra med lite kriminellt
när det gäller kärlek och älska,
då blir det lite mer lyster i det hela,
lite mer sprätt på kalaset så att säga

YouTube Preview Image

Top hats off to the return,
of the beat to lick a wound to,
cursed for some and blessed for a few,

It doesn’t have to make any sense at all,
come hither and we’ll fall,

in love, for love

sommaren är kort

Sommaren tog slut fortare än jag trott, skolan har börjat och det så välbekanta känns nytt.
Förhoppningar om framtiden blandas med irritationen som tar vid
på exakt samma ställe där jag släppte den innan sommaren.
Jag spelar hög musik i min mp3 och längtar efter de som flyttat
men som lovar att komma tillbaka.
Maten smakar mer för varje dag jag inte röker och jag firar snart 300 dagar som rökfri. Många saker och ting förändras, runt omkring mig, hela tiden och varje dag. Milstolpar, en ny MacBook, minnesstunder och en överkonsumtion av te, toppat med kreativitet och cerattjuvar
– så ser mina dagar ut.
Jag längtar efter nya utmaningar, letar efter fler möjligheter men har stora problem att bestämma mig för vad jag vill göra. Det fysiska avståndet är ett mycket mindre problem än den mentala distansen som råder i världen. Ibland drömmer jag om mig själv i svartvitt.
Under sommaren lärde vi oss mycket, powermeet är hemskt- likaså myggbett och lervälling. Vi lärde oss att vi lever nu och har varandra att tacka för mycket, jag lärde mig att sälja glasögon. Vi minns mer än vi borde och har förträngt hälften av de vi ville minnas.

Löven börjar bli gula på träden och det ska bli mysigt med höst,
en fot i makren och den andra är på väg.

( det ska bli kul med ping-pong, pendeltåg och inrikesflyg )
Glädjen över att mina vänner hittat rätt och glädjen över att jag äntligen hittat mig själv.
Men jag vet fortfarande inte riktigt vart jag ska, bara att jag ska komma dit.
YouTube Preview Image

ångest är frihetens yrsel

”ångest är ett obehagligt, känslomässigt tillstånd som karakteriseras av stark rädsla samt oönskade och påfrestande fysiska symptom.
det är en helt normal reaktion på stress, men den blir patologisk när den inte står till proportion till påfrestningen, om den fortsätter efter att det stressande har försvunnit eller inträffar i frånvaro av en yttre påfrestning”

 ångest är det pris vi betalar för sinnets rörlighet,
växter och stenar känner ingen ångest

 Den vetenskapliga beteckningen på omedelbar ångest kallas kramp/flykt-responsen. den kallas så eftersom dess effekt är tänkt att få människan att antingen stanna kvar i en situation och ta striden eller fly från faran. Alltså, ångestens huvudsakliga uppgift är att skydda oss.
När våra förfäder bodde i sina grottor och utsattes för fara så som ilskna mammutar, så var det mycket viktigt att det fanns ett automatiskt responssystem som kunde ta över och få dem att omedelbart agera (ta till strid eller flykt). Även i dagens hektiska liv där vi ständigt vandrar i en ständig direktsändning via mobil och dator, är denna funktion en nödvändig mekanism.
Tillexempel om du går över ett övergångsställe och det kommer en bil-
om du inte kände någon ångest alls skulle du bli överkörd.
Förmodligen, och mer sannolikt, kommer ångesten (kramp/flykt-responsen) att ta över och få dig att springa ur vägen.
Sensmoralen är enkel.

Det sker på två sätt; dels förstörs adrenalin och noradrenalin av andra substanser i kroppen, dels aktiveras parasympatiska nervsystemet.
YouTube Preview Image
Effekter på nervsystemet och Kemiska processer
- vid upplevd fara sänder hjärnan signaler till den del av nervsystemet som kallas det automatiska nervsystemet, den del av nervsystemet som vi inte kan kontrollera med vår vilja. Det automatiska nervsystemet består av två delar; det sympatiska och parasympatiska nervsystemet.
det sympatiska nervsystemet förbereder kroppen för handling och utgör mekanismen för kramp/flyktreaktionen.
Systemet frigör den energi som behövs för att mobilisera kraft att handla.

 - när det sympatiska nervsystemet är aktivt frisläpps två substanser i kroppen; adrenalin och noradrenalin som håller reaktionen igång,
försvinner den upplevda faran stoppas reaktionen av kroppen själv.
Detta händer oxå om kroppen själv “får nog”.

- det parasympatiska nervsystemet har som uppgift att lugna ner kroppen till vila och “balanserar” det sympatiska nervsystemet.
Den fysiska aktiveringen som ångest utgör kan av den anledningen inte pågå för alltid,
och kan heller inte stegras till sådana nivåer att det får skadliga effekter.

Det är viktigt att förstå att ångesten följer en kurva
- ångesten kommer, ångesten stegras, når en topp, och går sedan ned.
så är det alltid

För att undslippa jobbigheter tar man givetvis till olika metoder för att dämpa den obehagliga känslan. I vissa fall kan dessa metoder vara väldigt destruktiva, och då är problemet att vissa metoder i sig får dig att må sämre på lång sikt så det blir en ond cirkel.

En lösning som jag själv plågat mig igenom för att bli av med några av mina ångestskapande känslor/tankar är ÅngestExponering’s metoden.
Helt enkelt att utsätta sig för situationer som man vet skapar ångest och sen ta sig igenom det utan att ta till destruktiva metoder.

Exponering av ett problem gör det mindre skrämmande, ”dra ut monstret i ljuset
och när man står ansikte mot ansikte med ångesten – först då kan man lära sig hantera den.


http://psykologiblogg.se/2010/january/steg-6-exponering-exponeringsterapi-kbt.html
inspiration, information och övningar

uppdraget , del 20

30 juni 2011
Uppdrag nr: 34- Försök sälja din bästa vän på torget. Gör en skylt,
dela på pengarna med din vän

Uppdraget genomfört [x]

Vad hände:
Uppdraget var alltså att man skulle försöka sälja sin vän på torget och göra en skylt med texten ”God vän säljes – 100 kr” Och dela pengarna med sin vän. Detta uppdrag var egentligen inte de uppdrag jag hade tänkt göra, men eftersom min goda vän ville att jag skulle komma in till stan så fick planerna ändras.. Genast när jag bestämt mig för att göra detta uppdrag, samt informerat min vän som gick med på det hela- om än något tveksamt, så satte jag igång med att göra en stor skylt med den obligatoriska texten. Det blev ett charmigt men dåligt resultat, men budskapet gick fram- så jag begav mig till staden för att möta min vän efter jobbet. Sedan gick vi till torget, valde ut en central bänk och intog våra roller. Hon kved lite när hon såg skylten. Sedan satt vi där från ca 17.00-18.00 och log gulligt mot de som gick förbi.

 

Hur kändes det:
För min del var uppdraget bara roligt och lite spännande, värre var det nog för min vän som efter ett tag tyckte att blickarna- skratten och kommentarerna från de förbipasserande människorna blev en aning för mycket.. det var ju trots allt hon som var till salu så kan förstå att det kan ha varit lite pinsamt, speciellt eftersom det var något ståhej i staden så extra mycket folk strömmade på gatorna. Vi lyckades inte sälja henne, och det var kanske lika bra det när man tänker efter.. Men ett gott skratt verkade det som att vi bjöd alla som gick förbi på! Alltid något. Min vän tog skylten ifrån mig när vi avslutade uppdraget och stoppade ner den i sin ryggsäck, hon hotade med att sätta eld på den- men jag misstänker att hon ska spika upp den som minne på sin vägg.. Detta kändes absolut som en mycket värdig avslutning på de uppdrags-maraton som jag ägnat mig åt den senaste månaden!

Hur svårt var uppdraget:
en bit kaka [ ] svettigt [x] omöjligt [ ]

______________

Detta var det sista uppdraget jag gör för den här gången, det har varit både roligt- jobbigt- spännande- svettigt och befriande att göra alla dessa uppdrag. Vissa har varit svårare än andra, vissa var svårare än jag trodde och vissa märkte jag knappt att jag gjorde. Hur som helst så har jag 169 uppdrag kvar att ta mig igenom innan jag klarat ut boken, men det sparar jag till en annan gång.

uppdraget , del 19

28 juni 2011
Uppdrag nr: 140- Plantera ett äpple eller ett päron i en park nära dig

Uppdraget genomfört [x]

Vad hände:
Jag började uppdraget med att samla ihop alla de saker jag tyckte mig behöva inför uppdraget, jag letade reda på en lämplig spade som enkelt kunde tas med ut i parken utan att väcka alltför stor uppmärksamhet, ett gammalt äpple som låg bortglömt i fruktkorgen och en flaska vatten för att kunna vattna efteråt. När allt detta var insamlat och låg på plats i min korg begav jag mig med raska steg mot parken! Jag övervägde faktiskt att gå till en parkrabatt- men kom sedan på att det antagligen var olagligt och äppelplantan skulle garanterat bli bortplockad omedelbart, så istället gick jag till skogsparken där mitt lilla äpple skulle få goda möjligheter till liv. Väl framme tittade jag mig omkring, hittade den perfekta platsen- spatserade ut i skogsbrynet och satte igång att gräva en grop. Det var tungt och kändes som att gräva i sten, dessutom fullt med ilskna pissmyror överallt som inte gillade mig.. Tillslut lyckades jag gräva fram ett hål som var stort nog (hoppas jag) och där tryckte jag ner äpplet, fyllde igen hålet och hällde vattenflaskan över jorden. Tänker vara optimistisk och tro att det faktiskt kommer växa upp ett äppelträd där!.. någon gång.. kanskse..

Hur kändes det:
Det kändes till en början som ett väldigt lätt uppdrag, plantera har man ju gjort förut och ingenting pinsamt kunde inträffa mitt ute i ingenstans. Så tänkte jag. Sen att marken var hård som sten så jag behövde ta i med hela min kroppstyngd för att få ner spaden en halv millimeter i jorden, att myrorna sprang omkring och muckade gräl och att det gick förbi folk som stirrade frågande på mig där jag pustande och stånkande försökte gräva ett hål mitt ute i ingenstans- med en pytteliten spade- det tänkte jag inte på.. Det blev lite pinsamt faktiskt när folk stannade till och tittade, kände nästan för att förklara mig men det blev bara en artig nick och sen återgick jag till äppelplanterandet. Märklig känsla. Men det gick ju bra trots allt, och när allt var klart svängde jag förbi ån där jag kastat min flaskpost (uppdraget, del 1). Flaskposten var borta, inte ett spår av den så långt ögat kunde nå. Sen gick jag hem och hittade nio sjungande helgon utanför min dörr beväpnade med en marsipan-tapir och sprattelvatten. En bra dag.

Hur svårt var uppdraget:
en bit kaka [x] svettigt [ ] omöjligt [ ]

uppdraget , del 18

27 juni 2011
Uppdrag nr: 68- Låtsas att du tappat rösten, säg ingenting idag.
Använd papper och penna.

Uppdraget genomfört [x]

Vad hände:
Tystnad. Eftersom att jag denna dag inte skulle yttra ett ord, så var min förmåga att kommunicera med omvärlden mycket begränsad. Efter lite funderingar kändes lösningen att göra dagen till en osocial dag som de bästa alternativet. Så idag har jag inte sagt ett ord till någon, inte ens svarat i telefon, utan fokuserat helt och håller på mig själv- bara tagit det lugnt och gjort avkopplande saker i det fina vädret. Lyckades att bränna mig i solen när jag fastnade i några timmar med en bok jag fått låna, ett mindre bakslag under dagen. Tystnad. Fast lite träning och städning hanns också med, kändes bra. Men förutom några sms och en artig nick till grannen så har jag bara umgåtts med mig själv. Det funkar för jag är en väldigt trevlig person emellanåt!

 

Hur kändes det:
Det var skönt att få ha en osocial dag, att bara tänka på sig själv i tystnad (med undantag för Madonna skivorna som spelats varma- det var ju bara jag som skulle vara tyst, inte allt annat). Trodde att det skulle kännas ensamt att inte prata med någon, men faktum är att jag inte saknade det nämnvärt ^^ Kanske tack vare sms och Madonna, kanske tack vare det vackra vädret och träningsvärk.. eller något helt annat.. Tystnad. Funderar på om det faktiskt kan vara lite hälsosamt att inte prata så mycket som jag annars kan göra, blir ju mer tid för eftertanke och reflektion i tystnad. Ett intressant uppdrag som genomfördes exemplariskt! Fast jag undrar vem det var som ringde..

Hur svårt var uppdraget:
en bit kaka [x] svettigt [ ] omöjligt [ ]

uppdraget , del 17

26 juni 2011
Uppdrag nr: 184- Bryt mot minst två av de tio budorden

Uppdraget genomfört [x]

Vad hände:
För att kunna genomföra detta uppdrag behövde jag först en lista på de tio budorden. Detta var väl förberett flera dagar innan uppdraget skulle genomföras så själva genomförandet började jag med redan söndag 26 juni kl 02.46 då jag tog papper och penna och bröt mot budord nr 5 genom att rita elaka karikatyrer av mina föräldrar.
 
Redan innan teckningarna var klara hade jag brutit mot budord nr 3 genom att säga ”Herregud, fan va konstigt det här blev”. Då bestämde jag mig för att istället försöka bryta mot så många av budorden som möjligt, annars hade det ju inte blivit någon utmaning.. Budord 1 bröt jag mot genom att rita en egen gud, eller ja- massmedias gud i kvinnoform.. Jag gjorde en liknande lösning för budord nr 2 och ritade en egen tolkning av gud, han blev glad.Budord 3 bröt jag mot upprepade gånger under dagen, och budord 4 bröt jag mot genom att boka in och hålla mig sysselsatt hela dagen med allt ifrån långpromenad, fotbollstittande, öldrickande, festfixande och spelande. Hade inte ens tid att äta middag kom jag på sent på natten.. Innan jag gick och la mig bröt jag mot budord nr 6 genom att slå ihjäl en fluga som på något konstigt sätt hittat in i mitt rum.

Budord 7 genomförde jag lite genom att gå med på giftermål med en vän trots att jag redan gått med på att gifta mig med en annan. (mina vänner, båda flickor, ville gifta sig med mig då jag tydligen skulle bli en bra fru) Jag bryter ordentligt mot det budordet eftersom jag inte tänker gifta mig så mycket med någon av dom..

Budord nr 8 bröt jag inte mot, fast en vän glömde kvar sina saker när festen var slut så jag la beslag på dom, kan räknas som att nästan brutit mot budordet? Under långpromenaden tidigare på dagen fanns det tillfälle för mycket skvaller och förtal i gott sällskap, dessutom ljuger jag om min bror på bilden- alltså lyckades jag utan problem att bryta mot budord 9 också.

Sista budordet vet jag inte om jag behöver förklara mer än med två ord: Johnny Depp. Sen gick jag och sov efter att ha begravt flugan i soptunnan.

 

Hur kändes det:
Detta uppdrag var verkligen ett heltidsgöra, fast det krävdes inte jättemycket ansträngning eftersom jag tydligen är en ganska syndig människa som bryter mot budord redan innan dagen börjat.. Jag tror inte heller på gud så det bidrog säkert till att det gick oförskämt lätt att bryta mot dom.. Tycker att uppdraget var roligt fast jag trodde att jag skulle ha lite svårare att hinna med att bryta mot alla budord på en dag- men som sagt, syndig som jag är så gick det bra! Dessutom så har jag haft en helt underbart stressig, händelserik och svettig söndag. Tack till dom som gjorde uppdraget möjligt.

Hur svårt var uppdraget:
en bit kaka [x] svettigt [ ] omöjligt [ ]


Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu